Att blogga har alltid varit något avslappnande, roligt och intressant för mig. Något som jag varje dag har längtat efter att få göra är att få skriva av mig här och dela med mig av mina tankar och min vardag till er. På den senaste tiden har dock bloggandet inte varit samma sak för mig. Det har blivit något som jag känner mig tvungen att göra och inte något som jag längre gör för min egen skull. Därför måste jag tyvärr meddela er att jag tar en paus från bloggen framöver.

Det känns som att det här är någonting som jag måste göra för att lära mig att slappna av och hitta inspiration. Jag har inte kunnat hantera det tempo som jag satt mig själv i de senaste veckorna. Det har helt enkelt blivit lite för många bollar i luften för min del och nu måste jag säga stopp, sakta ner och bara vara jag för en stund. Jag vill hitta tillbaka till den glada, avslappnade och spontana Dennis som jag en gång var och tills dess blir det inga fler uppdateringar här.

Jag ber om ursäkt till alla er som klickar er in här varje dag och tycker om min blogg. Det här är inte ett farväl, jag kommer tillbaka när jag känner för det och hoppas att ni också hittar tillbaka hit då. Ta hand om er och ha en glad påsk! ♥

Jag har aldrig tidigare behövt försvara mig mot liknande personangrepp, så det är tråkigt att jag måste göra det mot någon jag trodde var min vän. Detta är ett avslut i debatten i bråket mellan mig och Paulina, om den obefogade smutskastning som hon har startat. Känns verkligen som att hennes anhängare är ute på korståg efter mig. Jag måste ge henne cred för att hon är bra på att svartmåla mig som person, men det håller inte i längden.

Anledningen till att jag hållt mig passiv i detta bråk är för att jag har försökt att lösa det på andra vägar än genom ett bloggbråk. Jag vill att folk ska bli lika glada av att läsa min blogg som jag blir av att skriva i den.

Paulina har försökt att trycka på punkter som inte angår andra. Min personliga familjetragedi är just det, personlig. Det är någonting som jag berättade för Paulina i förtroende och inte något jag ljugit om.

En annan sak som jag helt enkelt inte nämner för någon är min lön, det är min ensak. Jag gör precis som alla andra och betalar för mig.

Jag mailade med Alexandra innan Paulina började att bråka med mig. Så förlåt så hemskt mycket för detta "svek", men jag umgås faktiskt med vem jag vill. Tusen tack till er som har visat sitt stöd till mig den sista tiden, det betyder mycket för mig!

♥

Jag antar att det är en kombination av min manliga PMS som jag har idag och den hemska kylan där ute som får mig att reagera när en av mina kollegor inte förstår bättre än att skämta om ätstörningar i sin blogg. Därför ber jag om ursäkt om något i det här inlägget på något sätt kan uppfattas som kränkande eller provocerande av någon av mina läsare.

Det går inte en dag utan att jag får mail från tjejer och killar som kämpar mot ätstörningar och jag vet vilket helvete många unga har när det gäller förhållandet till mat. Det här är ett ämne som ligger mig väldigt nära och hur jävla svårt det än må vara måste jag vara ärlig och berätta för er att jag under en period för inte så länge sedan hade det väldigt svårt med maten. Idiotiskt nog skrev jag under den här perioden om farliga bantningstips i min blogg och trots att jag fick mycket kritik och folk undrade vad fan det var jag höll på med gick det inte in i mitt huvud hur dumt det jag skrev faktiskt var. Ingenting jag skriver idag kan egentligen ändra på det faktum att många där ute blev negativt påverkade av mina ord men ett förlåt är verkligen på sin plats.

Ätstörningar är inte ett skämt och om man inte vet vad det innebär att ha en ätstörning kan man faktiskt vara snäll och läsa på innan man öppnar käften. Att inte ta ätstörningar på allvar är farligt och otroligt respektlöst mot alla oss som kämpar för att komma tillbaka på rätt spår och börja käka normalt igen. Till alla er ätstörda själar där ute, som ständigt svälter sig själva och som ständigt spyr dagarna i ända vill jag säga ett par ord. Ett liv utan mat är inget liv, ett liv där man ständigt är hungrig är inget liv. Det är inte värt det. Vi lever bara en gång. Förlåt.

♥

Vet ni vad? Jag börjar tröttna på alla fega idioter som inte förstår bättre än att sitta och sprida hat med hjälp av kommentarer och blogginlägg om mig och mina bloggkollegor.

Om man inte tycker om en blogg så inte går man väl in på den dag efter dag!? Tycker man att någon är ful, tjock, äcklig osv. så kan man väl hålla käften istället för att försöka lyfta sin egen låga självkänsla genom att försöka att trycka ner helt främmande människor? Nej, jag tycker att det är dags att ni haters lär er hur livet fungerar, växer upp och slutar med allt hat för annars kommer ni fan inte att komma någonstans!

Jag är nöjd med mig själv och mitt utseende. Jag vet att jag är snäll, trevlig, vacker och jag behöver inte klanka ner på någon annan för att må bättre själv. Om någon har svårt att acceptera det kan den personen försvinna härifrån. Så enkelt är det! =)

Det här är min blogg och jag väljer att hålla en trevlig stämning här. Vill man bråka, skriva elakheter och sprida hat finns det gott om andra bloggar där ute för de stackars krypen som känner sig tuffa bakom sina datorskärmar.

Kramar till er snälla och godhjärtade läsare... ♥

Hello bitches PAOWWW här..

Som ni vet så är Dennis med mig endast för min blogg ( daah? ) Joefyn har rätt. Så jag tänkte ge tillbaks lite genom att FETLÄNKA TILL MIN BLOGG. Mohahahahha..

Dennis borde visa mer i bloggen vilken otroligt skön kille han är, en person som verkligen kan släppa loss och inte bara den perfektionisten han är här i bloggen. Så alla måste nu kommentera detta inlägg så att Dennis verkligen visar mer sig själv! Eller hur?

När jag ändå är igång så vill jag skriva lite skit om josefy( det ända "elaka" som nåååågonsin skrivits på dennism.se) ni vet tjejen.. Eller oj menade killen(fjollan) som endast var ute efter länkningar. Han har även vart efter bloggar som stilrobin bobby kenza pissie dissie och gaybloggah och så klart den käääända DennisM! ;D Aja.. Tycker att det är en aning patetiskt, speciellt och avsölja saker om mig till pissie, och sedan försöka ha sex med min då ärkefiende Amir, okej att gå bakom ryggen på sin s.k faghag med min strösta rival. Sen så har han även misshandlat lilla steff, slagit henne och rivit henne. Ja du, han är en skam för mänskligheten. Fyfaaan vad äikligt (skriver med annaanka dialekt ). Aja finns så mycket att säga om denna fjolla. Och en sak kan jag inte förstå så fort jag tjaffsar med någon som är liiiite äldre så kallar alla mig "men hon är ju bara 16" fast det är iförsig bra. "josefy är bara 19 & hackar på en 16 åring). Mohahahha jag kan skylla på min ålder det kan inte du! Sopa.

Aja XOXO Paulina Danielsson.  FEEEETLÄNK TILL MIG SJÄLV! ps glöm inte att klicka på mina annonser.

Hello sunshines!

Ni vet att jag avskyr att behöva sitta och försvara mig själv men jag vet att många av er undrar vad sjutton ni ska tro på när ni läser skvallerbloggar som försöker att få oss bloggare som inte provocerar i varje inlägg och har en otrevlig attityd att framstå som elaka. Därför måste jag för andra gången på kort tid skriva ett litet inlägg för att ni ska få lite klarhet i det hela.

Tragiskt nog väljer många bloggare att gå hur långt som helst, hänga ut andra, skriva elakheter om andra osv. bara för att de vet att det ger fler besökare - och det gör det säkert men jag tycker mest synd om dessa bloggare. Hur roligt blir det för dem den dagen de behöver en vän eller hjälp från någon när de har bränt alla sina broar och talat illa om i princip alla?

Det känns som att det finns alldeles för många människor i bloggvärlden som vill andra ont och som tror att man måste vara elak, tala illa om andra och trycka ner andra för att "behålla sin plats". Jag är en snäll kille och jag varken kan eller vill ändra på mig själv bara för att "passa in" i en värld där många "kommer långt" genom att armbåga sig fram och vara elaka. Jag önskar att fler människor kunde vara lite trevligare, gladare och snällare men eftersom jag vet att många tragiskt nog vill andra ont tycker jag att det är viktigt att vara på sin vakt och lära sig att kunna skilja på riktiga vänner och de som bara är ute efter att förstöra för andra...

Ta hand om er! ♥

Hej på er! Innan jag säger god natt till er tänkte jag skriva ett litet inlägg för att reda ut ett par saker. Jag tycker egentligen inte alls om att behöva sitta och förklara/försvara mig själv men den senaste veckan har det dykt upp lite saker som jag känner att jag måste bemöta.

Först och främst till spam-kommentarerna som skickas runt i mitt namn till massvis olika bloggar där det står både det ena och det andra. Det känns riktigt trist att behöva upprepa att det absolut inte är jag som skickar runt dessa kommentarer. Måste jag påpeka att min blogg har över 200 000 läsare varje vecka och att den är en av Sveriges största bloggar? Vad sjutton skulle jag behöva sitta och spamma olika små bloggar för att få fler besökare för? Va? Jag godkänner inte spam-kommentarer för er (mina läsares) skull och jag önskar att fler bloggare kunde göra detsamma. Hur roligt är det egentligen att sitta och läsa någons kommentarer när det kryllar av spam?

Jag fick även reda på att någon av alla dessa skvallerbloggar hade fått "tips" från någon som säger sig vara granne med mig. Jag ska tydligen spela hög musik & vara världens värsta granne enligt denna personen. Nästan intressant, om det inte vore för att jag inte ens har några högtalare och att den enda musik jag spelar kommer från min bärbara lilla Macbook som jag knappt hör när jag är i ett annat rum.

Jag förstår inte varför det finns människor där ute som bara vill förstöra för andra och framställa andra som elaka, dåliga osv. Jag tycker att det är roligt när det går bra för någon annan och jag älskar att se när andra människor är glada & lyckliga. Egentligen ska jag bara skaka av mig sådana här saker och strunta i dem totalt, men eftersom det har trillat in ett par frågor om just dessa saker så känner jag att jag måste reda ut dem.

Nu ser jag nästan ut som Whitney Houston on crack här så det är verkligen läggdags för min del, haha. Sov gott så hörs vi i morgon igen. ♥

Jag fick ett mail av en klok läsare som skrev "Framgång föder haters och haters betyder bara att du har lyckats." och vet ni vad? Jag håller med! Så länge man själv vet vem man är och så länge man har vänner som tycker om en för den man är behöver man inte bry sig om haters och deras nedvärderande kommentarer.

Jag hoppas att alla som känner sig kränkta en dag kan sluta att bry sig om när någon klankar ner på er. Ta aldrig åt er och låt ingen trycka ner er. Aldrig! Kom ihåg att ni är tusen gånger bättre än den personen och att det i så gott som alla fall i grund och botten handlar om avundsjuka, inte om att det är något fel på er!

OVER AND OUT! Love. ♥ =)

Nu är jag uppe som en frisk fläkt på morgonen! Igår blev det två timmars träning på gymmet med simning, spring och massa annat som gjorde att jag kände mig som en ny människa efteråt. Den som säger att träning alltid är tråkigt har helt fel! Man kan verkligen ha sjukt roligt om man kör till musik som man tycker om eller om tränar tillsammans med en vän. När man dessutom får se resultat blir man ju ännu gladare och ännu mer motiverad till att träna!

Jag vet att många undrar hur det kommer sig att jag aldrig äter onyttigt och att jag aldrig "njuter av livet". Låt mig säga alla er en sak; att njuta av livet innebär inte för mig att känna smaken av pommes frites, hamburgare, pizzor, alkohol, cigg och annat som ger kortvarig lycka och övergår i att man får en försämrad hälsa, går upp i vikt, blir trött m.m. Allt det där är en ohållbar livsstil och även om man inte blir sjuk när man är ung och fin kommer man att få känna på riktiga konsekvenser när man blir äldre - det kan jag lova er!

Jag njuter av att äta hälsosamt, att känna mig frisk, att alltid vara på topp och att kunna göra saker som jag tycker om utan att någonting som övervikt, ohälsa eller liknande står i vägen för mig. Det kallar jag att njuta av livet...

Det finns inga hållbara argument som försvarar rökning eftersom det påverkar otroligt många människors hälsa och kostar otroligt mycket pengar för oss skattebetalare för att inte tala om hur många liv rökningen tar. Det går inte att räkna hur många mammor, pappor, systrar, bröder och vänner som dör pga. sjukdomar som rökningen orsakat. Är det verkligen värt det?

Det har gått mer än ett år sedan supermodellen Ruslana Korshunova dog efter att hon föll från sin balkong på nionde våningen på Manhattan. Det känns som att det var igår som jag först hörde talas om henne och blev så fascinerad över hennes hår som nästan gick ner till hennes knän när det var som längst. Inte trodde jag att hon skulle vara borta bara några månader senare.

Ingen vet riktigt vad som hände på balkongen den 28:e juni förra året men en sak är säker och det är att många kommer att minnas Ruslana som den glada och trevliga supermodellen som hade lite svårt för att inte le på catwalken...